Javanesiskt bröllop

Det är bröllop mest hela tiden här i Indonesien. Bröllop är en stor och viktig händelse.

Jag och min kollega blev inbjudna till ett bröllop av en student som kommer att studera genom Erasmus Mundus på HBi höst. Det var en bladning av ett javanesiskt och muslimsk bröllop. Det traditionella javanesiska bröllopen består av fem steg:

1. Kvinnan och mannen kastar varsitt löv på varandra. Den som träffar sin blivande med lövet respektive först är den som kommer att dominera äktenskapet enligt myten.
   
   
2. Mannen placerar ett ägg under sin fot och stampar sedan sönder det. Kvinnan ska då göra rent mannens fot från äggresterna. Ägget symboliserar kvinnans fruktbarhet och att kvinnan ska respektera sin man och vara hel och ren undertill.



3. Kvinnan lägger peppar på ett fat. Sedan kastar mannen cocosnötter eller bönor på fatet och dessa ska inte falla ner på golvet. Meningen med detta är att mannen förr i tiden stod för familjens inkomster och att kvinnan då skulle se till att inte slösa med pengar och inte låta något falla ner på golvet.



4. Mannen och kvinnan matar varandra. Syftet är att visa att de nu i äktenskapet ska dela allt med varandra



5. Bruden och brudgummen sätter sig i brudens fars knä. Sedan ska någon fråga brudens far vem som är tyngst, bruden eller brudgummen. Fadern ska oavett vikt svara att de väger lika mycket eftersom brudens far nu ska ge samma respekt och gåvor till sin svärson som till sin dotter.

Vi fick tyvärr inte se alla steg eftersom bröllopet hade föreklats något. Vi kom till bröllopet vid lunchtid och lämnade det några timmar senare. Här är det vanligt att bröllop hålls på dagtid. Vi fick hälsa på bruden och brudgummens familjer. Sedan skrev vi in våra namn på en lista. Vi fick då en liten present bestående av ett manikyrset med brudparets logo.

Vi lade sedan våra gåvor till brudparet och gick fram på scenen för att ta fotografier med brudparet. Efter det var det buffé med ett band som spelade. Det är inte ovanligt med 500 gäster.

I morgon bär det av till Sverige. Tack till alla som har läst bloggen. Nu återgår livet till det vanliga lunket.

Rapport från Thailand

Nu är jag tillbaka från Bangkok, där jag tillbringat midsommarhelgen.

Jag har fått ett professionellt mottagande av Wannapa. I höst kommer Wannapa till Borås på personalutybte genom Erasmus Mundus. Hon hade lagt upp ett digert schema till mig och allt var mycket välplanerat. Det var en fin familj och Wannapa är en mycket stilig dam som alltid hade fina kläder, pudrad näsa och höga klackar och får bärhjälp. Jag frågade henne vad hon ville göra i Sverige. Picnic i naturen svarade hon. Jag tänkte stilla undrar vad hon menar med picnic. Jag har svårt att se henne framför mig kånkades på en ryggsäck och sitta på en filt på marken. Men vi får se, skenet kanske bedrar?

Under lördagen besökte vi den flytande markanden (floating market). Det var tidigare det sätt på vilket man handlade längst kanalen som leder in till staden. Nu är det mest kommersiellt och överlever pga turisterna. Vi stannade till vid ett buddistiskt tempel. I buddsitisk tro ska man röra alla klockorna i templet för att få tur i framtiden. En annan gång fick jag en stor brödbit av den man som följde med oss som chaufför. Han pratade inte engelska så jag förstod inte vad jag skulle göra. Men han visade mig att man skulle kasta bröd till fiskarna nedanför templet. De tror att alla problem och synder då äts upp av fiskarna. Det är mycket praktiskt att ha sina små myter att tro på. Livet går liksom lättare då.

På söndagen följde hela Wannapas familj med på utlykt till kungens palats och templet bredvid. Kungen är mycket populär och hans fotografi finns överallt. Jag träffade Wannapas man och svärmor. Båda hade ett plastarmband i orange, sådana som man brukar ha på festivaler. Jag frågade vad det var. Det log litegrann och förklarade att de hade armbandet för att stödja kungen. Kungen är nu över 80 år och folk är lite oroliga över vad som ska hända. Arvigen är nämligen något av en cassanova. Vi åkte också förbi den gamla huvudstaden i Thailand som i krig bränts av laotierna och sedan förflyttades huvudstaden till Bangkok.

På måndagen och tisdagen såg jag AIT. Jag hade lite pappersarbete att fixa för Erasmus Mundus och var runt och tog foton på olika studentrum för den student från Borås som kommer till AIT i höst.

Jag har nu upptäckt att Asien kan vara så olika. Bangkok är stort, modernt och rent. Men Bangkok är också mycket mer kommersiellt och mycket mer yta. Indonesien är mer kaos mer äventyr men också mer hjätligt än Thailand. Kommer jag tillbaka till Asien någon gång skulle jag välja Indonesien framför Thailand. Mer jag är heller inte någon strand och drinkperson.

Fint besök

Mitt besök på Office of International Affairs på Gadjah Mada University uppmärksammas på deras webbsida som en huvudnyhet http://oia.ugm.ac.id/interface/?p=416

En del är missuppfattat i artikeln men jag tycker ändå att det är mycket bra att de gjorde artikeln på engelska.

I dag är det min sista dag här på Office of international affairs och jag ska bjuda personalen på en lunch. Jag har trivts så bra här och jag har fått förståelse för hur man jobbar här och hur man ska bete sig för att få saker att hända.

Midsommar i Bangkok

När Ms Wannapa från Asian Institute of Technology (AIT) fick reda på att jag var i Indonesien ville hon bjuda in mig till Thailand.

Så på fredag åker jag till Bangkok. På programmet står:
Boat trip
Weekend market
Temple of the Emerald Buddha
Ride an elephant at Ayuthaya (previous capital of Thailand)

På måndag och tisdag väntar presentation om Sverige och HB på AIT och möte med de studenter och personal som kommer till Högskolan i höst.

Alla är så trevliga här och jag undrar hur jag ska kunna ge tillbaka allt som jag har fått. Är det någon som har förslag?

Klart är i alla fall att jag kommer att tillbringa många helgen i höst i asiatiskt sällskap.

Jag önskar er alla en trevlig midsommar.

Lyx

Det är nu den torra perioden och det är så varmt. Även om det inte regnar längre känns det som om man vandrar runt i ett växthus. Man vill bara bada. Men Yogya ligger långt från havet. Jag har gjort några efterforskningar och det som står till buds är simbassänger där man badar med kläderna på och ofta blir utstirrad. Jag är inte redo för klädsim så till slut valde jag att åka till ett lyxhotell.

Det var verkligen lyxigt. Först går man igenom en säkerhetsscanning sedan genom det stilfulla komplexet. Det var en fantastiskt miljö. Men det kändes också lite konstigt att plötsligt se så många europeiska människor samlat på ett stället. På universitetet ser jag kanske européer någon gång i veckan. Ibland var det för mycket när mammorna kom och solade med sina barn och hade en indonesisk barnflicka som passade på barnen eller när det hade apor klädda som clowner för att roa europeiska barn.

Stora batikdagen

På fredagarna har indonesierna oftast på sig batikkläder. Batik är kläder som man färgat med ett slags vax i speciella mönster. Numera framställs batikkläderna i fabriker, men man kallar det batik på grund av mönstret.

Det är det finaste klädesplagget och det ska man bära på fredagar. På fredagar har man lunchrast mellan kl 11-13 för att gå till moskén.

I fredags träffade jag antagningshandläggare Wiwit. Det finns två antagningshandläggare på UGM, en person som har hand om non-degree programmes och en som har hand om degree programmes. Non-degree programmes innebär att studenten ansöker till kurser som inte leder fram till en examen. För degree programmes gör man ett inträdesprov. Varje år kommer det ca 200-300 ansökningar till non degree och degree programmes och ca 80 % blir antagna. Det är utbildningsdepartementet som granskar dokumentens äkthet. De flesta internationella studenter kommer från Kina, Korea, Tyskland, Malaysia, Timor och Australien. På bilden är antagningshandläggare Wiwit som ansvarar för non degree programmes.

På HB är det ganska enkelt att hantera utbytesstudenter. Det är i alla fall mindre formellt. Men här måste den internationella enheten göra ett försättsblad till ansökan och chefen för enheten skriver under. Sedan skickas alla dokument till prefekten för fakulteten och det skickas vidare till personen på institutionen som ska bedöma. När det sedan ska skickas tillbaka till internationella enheten måste fakulteten göra ett försättsblad och prefekten skriva under. Det är väldigt mycket mer hierarkiskt. När sedan studenten får sitt antagningsbesked så står det inte vilka kurser det gäller utan bara att man får komma in på en viss fakultet. Resten ordnas på plats.

I sin ansökan måste man även ha en rekommendation från den indonesiska ambassaden och för att kunna ansöka om uppehållstillstånd för studier måste man ha ett intyg från ministeriet. Så det är en hel del papper att hålla reda på.


På lördag eftermiddag ordnade antagningshandläggare Wiwit ett socialt program för några internationella gäster med busstur, middag och dansföreställning. Det är konstigt att tänka sig att antagningen vid HB skulle göra detta. Jag frågade om det innebar att organisatörerna skulle vara ledig någon annan dag istället, men det gör detta frivilligt utan lön.

Community service

Idag blev det en presentation om Gadjah Mada University. En sak som jag fastnade för var community service. Det är obligatoriskt för alla studenter att göra en slags utvecklingsprojekt för landet. Alla studenter gör detta under samma studieperiod oberoende vilken fakultet de tillhör. Antingen hittar studenterna på ett eget ämne som ska leda till utveckling eller också får de bara skriva in sitt namn på en lista. Sedan finns det en community service koordinator som kopplar ihop studenterna till olika projekt. Det kan vara projekt som spänner över flera discipliner.

Ett projekt var kring vid jordbävningen 2006 då ingenjörer och samhällsvetare tillsammans gjorde en databas för att sammanställa olika skador så att det inte fanns olika i olika databaser. En annan grupp åkte till en by och tittade på ugnar för att göra keramik och hur man kunde förbättra detta. Det låter mycket spännande.

Kanske kan våra studenter från Borås som har möjlighet att söka Sida stipendiet Minor Field Studies kopplas samman med en sådan här studie? Varje dag lär man sig något nytt.

Min kamera fungerade helt plötsligt. Jag tror det var Mas Indras godhet och magiska fingrar som gjorde susen. Min mage är också återställd, peppar peppar.